!

Fyll i det här fältet.

Hämtar...

MENY

SÖK

Brf Ockupanten

Historia

Mer om kvarterets historia finns att läsa på sidan

Historiska Stockholm

Mullvadsockupationen

Mullvadsockupationen var en ockupation av fyra bostadshus i kvarteret Mullvaden på Krukmakargatan på Södermalm i Stockholm. Ockupationen inleddes den 31 oktober 1977 och avslutades med att polisen stormade husen den 20 september 1978.[1] Ockupanterna ville med aktionen hindra att husen revs. Svenska Bostäder motiverade sina rivningsplaner med att husen höll på att sjunka och att en renovering skulle bli alldeles för kostsam.

Omkring 300 personer deltog på olika sätt i ockupationen av de fyra hyreshusen. De stöddes av organisationen "Mullvadens vänner" och av Alternativ stad. I en opinionsundersökning året efter utnämndes ockupanterna till en av landets största opinionsbildare.

Teatergruppen Jordcirkus deltog i ockupationen och tog initiativet till uppförandet av den kollektiva gatumusikalen "Mullvadsoperan". Operan hade premiär 26 augusti 1978 och gavs samma år ut på skiva.

Knappt två timmar efter att polisen tvingat ut ockupanterna den 20 september 1978 började Svenska bostäder riva husen. År 1981 stod de nybyggda hyresrätterna färdiga. 20 år senare, 2001, köptes fastigheten av Brf Ockupanten, vars namn tillkom med anledning av historiken.

Emanuel Swedenborg

Filosofen, uppfinnaren och vetenskapsmannen Emanuel Swedenborg (1688-1772) bodde omkring 1750 på Hornsgatan, med föreningens innegård som tomt. Där stod hans lusthus fram till 1986, då det flyttades till Skansen. En kopia av lusthuset står idag på dess ursprungliga plats på innegården och kan bokas för fester av föreningens medlemmar.

Under den period av sitt liv som han bodde här upplevde han drömmar och visioner av en andlig värld. I lusthuset talade han med änglar och andar, och även andra personer som var avlidna.

Hjalmar Gullberg skrev 1941 denna dikt om Swedenborgs lusthus:

 

Jag är ett lusthus som man går förbi.
Jag stod på Söder i min herres gård.
Hans änglar fyllde

mig med harmoni,
och andevärlden trivdes i min värld.

En mäktig forskare, en stor profet
har haft min enkla hydda till sitt hem.
Härinne såg han himlars härlighet,
här skapades ett nytt Jerusalem.

Kring anden som har flytt, var jag ett skal.
Nu står jag övergiven med min sorg.
Men jag var fylld av harpa och cymbal,
när Gud kom på besök hos Swedenborg.

 

Beträffande Lusthuset så flyttades originalhuset redan i slutet av 1800talet till Skansen. Då hade Hornsgatan breddats runt mitten av 1860 och de nya kvartersindelningarna dragits upp. De första nya husen i nuvarande Mullvaden första är byggda i början av 1880-talet, Hornsgatan 41 och 43. Se minnesplatta på väggen däremellan Då fanns lusthuset fortfarande kvar och var vaxkabinett för den döde Swedenborg mot. Endast en mindre del av ytan på den Swedenborgska malmgården finns i dag kvar inom Mullvadens kvarter. Främst under Hornsgatan 41 och 43. Swedenborg själv dog i London och begravdes där i Nya Kyrkans egen kyrka. När den skulle rivas i första åren av 1900 -talet blev hans kista ärohämtad och senare placerad i Uppsala Domkyrka i eget gravkor i en gigantisk sarkofag av polerad Vätögranit. Senare konstaterades att skeletthuvudet inte var det riktiga men detta dök upp hos Sothebys auktionshus och återbördades till sin herre i slutet av 1900talet.

Lusthuset på gården är en kopia med något moderniserat innehåll där det ingår både toalett och pentry. Swedenborg hade enklare inredning och satt mest och handskrev sina ofantliga utläggningar om iakttagelser i den andra andlig värld som för honom var en helt verklig värld befolkad av såväl änglar och andar som hans belackare.

Det mesta han skrev var på latin, vilket var den tidens intellektuella språk för publicering främst i Europa. Emanuel Swedenbord hade visst eget kapital som främst användes till resor utomlands och tryckning av hans skrifter där.

 

Utskriftvänlig version